Nu börjar lovet tråkigt nog gå mot sitt slut. Känner att jag hade behövt vila upp
mig minst en vecka till, men för att försöka se det på den positiva sidan så är det
trots allt enbart fyra jobbiga veckor fyllda med diverse skolarbete kvar tills nästa
lov. Det borde jag väll klara, eller?! Lovet har i vilket fall varit väldigt skönt och
rogivande. Jag har hunnit träffat massvis fina vänner, vilat och haft lite egentid &
på topp av det även fått lite skolarbete gjort. Som alltid är jag ute i sista minuten
med allt så den kommande veckan har jag både tal,  planering av temadagen på
skolan, svenska prov och troligtvis naturkunskaps seminarium som väntar. Undra
om man borde ta tag i det?! Det får helt enkelt bli imorgon, som alltid. Ikväll blir
det istället till att åka och umgås med min kära madde där vi ska ha en liten
melodifestivalkväll. Det är ju trots allt final?! Hehe. Nu ska jag börja fixa iordning
mig så man kommer iväg någongång.. Peace out.

Jag vet vad du går igenom. Tro mig, jag har varit där jag med.. Det går inte att säga att såren någonsin kommer läka, men det kommer åtminstonde bli lättare med tiden. Oavsett hur lång tid det tar, så blir det alltid tillslut tillräckligt lätt för att kunna börja se framåt och lämna det dåliga bakom sig. Även om såren alltid kommer sitta kvar som en påminnelse.