to long time no seen
Det är aldrig roligt att känna att man håller på eller har förlorat en vän. Speciellt när det inte finns några bakomliggande orsaker, utan att man helt enkelt har låtit det rinna ur sanden. Växa isär? Det är något som jag inte anser skulle vara en tillräcklig bra anledning till att offra en livslång vänskap för. Vi har ju trots allt i princip alltid varit varandras motsatser, men alltid fungerat så bra ihop ändå. Visst, vi umgås inte i samma umgängeskretsar så ofta längre, men varför måste det innebära att vi knappt pratar? Du är en av mina äldsta vänner och har alltid varit en av de få personer jag verkligen har litat på. Sådant värdesätter jag högre än något annat. Nu känns det inte ens som att jag vet vem du är längre. Kanske jag överreagerar, vem vet, men det faktum att vi knappt sagt mer än tjugo ord till varandra det senaste halvåret är en väckarklocka. För mig åtminstonde. Om du har en anledning till att inte prata med mig mer, berätta. Det är frustrerande och gå runt i ovetande.
Kommentarer
Trackback
